Revisorns ansvar

God revisionssed är en rättslig standard som ställer krav på planeringen, bemanningen och genomförandet av uppdraget samt på revisorns rapportering och dokumentation av revisionsuppdraget. Revisionen ska vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver (9 kap. 3 § aktiebolagslagen [2005:551]).

Revisorn ska vid utförandet av räkenskapsrevisionen pröva styrelsens och den verkställande direktörens tillämpning av företagets redovisningsprinciper samt bedöma de betydelsefulla uppskattningar som styrelsen och den verkställande direktören har gjort när de upprättat årsredovisningen. Revisorn ska också utvärdera den samlade informationen i årsredovisningen. Granskningen ska omfatta ett urval av underlagen för belopp och annan information i årsredovisningen. Revisorns granskning behöver alltså inte omfatta alla enskilda redovisningsposter och underlag utan ska ske genom lämpliga stickprov.

Förvaltningsrevisionen syftar främst till att klarlägga om någon styrelseledamot eller den verkställande direktören företagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till någon försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet eller på annat sätt har handlat i strid med aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.

För att kunna göra detta ska revisorn granska väsentliga beslut, åtgärder och förhållanden i bolaget. Som ett led i denna granskning ska revisorn bedöma om styrelsen eller den verkställande direktören utsatt bolaget för risker som kan vålla bolaget skada utan att ge motsvarande fördelar. För att kunna bedöma om någon försummelse eller annan överträdelse har skett som kan föranleda ersättningsskyldighet måste granskningen omfatta även en granskning av räkenskaperna.

Den granskning som revisorn ska göra ska vara inriktad på att upptäcka det som brukar benämnas väsentliga fel och förhållanden. Vad som utgör sådana fel och förhållanden måste bedömas i varje enskilt fall.

Revisorns ansvar är att granska bolagets årsredovisning och bokföring (räkenskaps­revision) samt bolagsledningens förvaltning (förvaltningsrevision) och att därefter periodiskt uttala sig om årsredovisningen och förvaltningen på grundval av den i revisionen genomförda granskningen (9 kap. 3 § aktiebolagslagen [2005:551]).

Därutöver har revisorn en skyldighet att rapportera till olika intressenter under vissa speciella omständigheter, något som skulle kunna kallas för händelsedriven rapportering. En sådan skyldighet föreligger i ett antal situationer. Om revisorn finner att det kan misstänkas att viss brottslighet - t.ex. förskingring, bokföringsbrott, mutbrott eller skattebrott - har begåtts inom ramen för revisionsklientens verksamhet är revisorn  skyldig att anmäla misstanken och grunden för denna till åklagare. Är klienten ett kreditinstitut och revisorn vid fullgörandet av sitt uppdrag får känne­dom om förhållanden som kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar institutets verksamhet utlöses en rapporteringsskyldighet till Finans­inspektionen.

De händelsedrivna skyldigheterna innebär inte att revisorn ska efterforska brott eller överträdelser som kan utlösa rapporteringsskyldighet. Avsikten är alltså inte att påverka revisionens omfattning. Men om revisorn under sin granskning av bolaget t.ex. finner att det kan misstänkas att någon inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig skyldig till vissa brott inträder en aktivitetsplikt för revisorn. Däremot har revisorn inte någon generell skyldighet att inrikta revisionen efter en myndighets eller utomstående analytikers behov. 

En revisor får inte till en enskild aktieägare eller till någon utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han eller hon får kännedom om vid fullgörandet av uppdraget som revisor, om det kan vara till skada för bolaget om uppgiften röjs (9 kap. 41 § aktiebolagslagen [2005:551], ABL).

Denna begränsning av rätten att lämna information till ett aktiebolags olika intressenter kompletteras av 26 § revisors­­lagen (2001:883) där det anges att en revisor inte får obehörigen röja uppgifter som revisorn har fått i sin yrkesutövning.

Av de nämnda bestämmelserna följer att tystnadsplikten inte gäller i de fall där revisorn har en skyldighet att lämna uppgifter. Tystnadsplikten gäller alltså inte för upplysningar som revisorn ska lämna i revisionsberättelsen, när revisorn är skyldig att göra anmälan till åklagare eller när det föreligger en skyldighet att rapportera till Finansinspektionen.

Revisorn måste dock beakta sin tystnadsplikt om han eller hon vill utöva rätten att i revisionsberättelsen lämna andra upplysningar som han eller hon anser bör komma till aktieägarnas kännedom (9 kap. 35 § ABL). Revisorn är också skyldig att lämna bolagsstämman de upplysningar som stämman begär, om det inte skulle vara till väsentlig skada för bolaget (9 kap. 45 § ABL).

Revisorn ska i revisionsberättelsen uttala sig om huruvida årsredovisningen har upprättats i enlighet med tillämplig lag om årsredovisning och om den ger en rättvisande bild av bolagets resultat och ställning i enlighet med god redovisningssed.

Vidare ska revisionsberättelsen innehålla ett uttalade om huruvida styrelse­ledamöterna och den verkställande direktören bör beviljas ansvarsfrihet gentemot bolaget. Det ska vidare anmärkas om revisorn har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören har företagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till någon försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet.

I revisionsberättelsen ska revisorn också anmärka om han eller hon vid sin granskning har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören handlat i strid mot aktiebolagslagen (2005:551), tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.

Uttalandet i revisonsberättelsen ska baseras på en revision som ger hög - men inte absolut - säkerhet att årsredovisningen inte innehåller väsentliga felaktigheter. Det ska vara baserat på en rimlig grund av revisionsbevis. Det är endast väsentliga fel som revisorn upptäcker som han eller hon är skyldig att rapportera i revisionsberättelsen. Revisorn ska däremot inte rapportera i revisionsberättelsen om sådant som endast utgör avsteg från "best practice". Om revisorn gör anmärkningar så att revisions­berättelsen avviker från standardutformningen ska även dessa vila på en rimlig grund av revisionsbevis.

Det förhållandet att en revisor har lämnat en revisionsberättelse enligt standardutformningen innebär inte att det inte finns behov för ägare, tillsynsmyndigheter och analytiker att noga läsa och tolka informationen i årsredovisningen. Läsaren ska vara medveten om att revisorns tillstyrkanden i revisionsberättelsen inte innebär att risken för fel i ett företags finansiella rapportering är obefintlig, utan endast att den information som företaget har lämnat till omvärlden inte innehåller några väsentliga avvikelser från god redovisningssed och att den kan tjäna som utgångspunkt för en analys av företagets förhållanden. Som ovan har nämnts är ju revisorn inte skyldig att anmärka på  fel som inte är väsentliga. Läsaren ska också vara medveten om att det inte heller vid en revision som uppfyller kraven enligt god revisionssed alltid går att upptäcka alla väsentliga fel.

Det är aktiebolagets styrelse och den verkställande direktören som har ansvaret för räkenskapshandlingarna och förvaltningen och för att årsredovisningen upprättas i enlighet med tillämplig lag om årsredovisning (se 8 kap. 4 och 29 §§ aktiebolags­lagen [2005:551], ABL). Detta innebär t.ex. att det är bolagets styrelse och verkställande direktör som ansvarar för eventuellt felaktiga tillämpningar av redovisningsreglerna med de brister i årsredovisningen som detta kan medföra.

Information hittar du här